Superhjälten
är min efternamn,,, haha !
närå, men vi alla satt på en restaurang i Patong,
skit mysig.
Ni vet sån där fin belysning i alla träd och livebands musik!
oh, VIPS. så ställer sig min bror upp (emil) med uppblåsta kinder och
viftar med händerna, tårögd blev han också. Jag förstog direkt att han
satt i halsen, jag är livrädd för sånt. Så jag fick panik, ställer mig upp
och stolen vältder, "springer" fram till Emil och under tiden skriker jag:
HJÄLP! HJÄLP! HELP ME!!
hahah, jag känder bara hur blickarna från min familj, servitriserna och gästerna
vändes mot mig. Alla undra nog vad f*n jag höll på med.
JAg kommer ihåg att mormor ropa: Tyst, vad gör du!!! =0
haha men jag sket i det och bärde upp Emil och tröck tre gången skit hårt i magen,
jag hann inte ens tänka på om det va rätt ställe eller någonting. Sen flög matgrejjen ut.
Det var då jag börja skämmas! så av ren reflex satte jag mig bakom mosters stol och börja gråtskratta!
jag visste int eom jag skulle skratta eller gråta!
Alla bara glodde på mig och undra vad jag gjorde bakom stolen. HAHA
Fast min bror sa faktist till mormor senare:
Angelica rädda nog mitt liv.
sååå här är jag superhjälten Angelica. haha närå, men vi garva massor åt det efteråt!
sånt skule man ha på film alltså hahaha =P
närå, men vi alla satt på en restaurang i Patong,
skit mysig.
Ni vet sån där fin belysning i alla träd och livebands musik!
oh, VIPS. så ställer sig min bror upp (emil) med uppblåsta kinder och
viftar med händerna, tårögd blev han också. Jag förstog direkt att han
satt i halsen, jag är livrädd för sånt. Så jag fick panik, ställer mig upp
och stolen vältder, "springer" fram till Emil och under tiden skriker jag:
HJÄLP! HJÄLP! HELP ME!!
hahah, jag känder bara hur blickarna från min familj, servitriserna och gästerna
vändes mot mig. Alla undra nog vad f*n jag höll på med.
JAg kommer ihåg att mormor ropa: Tyst, vad gör du!!! =0
haha men jag sket i det och bärde upp Emil och tröck tre gången skit hårt i magen,
jag hann inte ens tänka på om det va rätt ställe eller någonting. Sen flög matgrejjen ut.
Det var då jag börja skämmas! så av ren reflex satte jag mig bakom mosters stol och börja gråtskratta!
jag visste int eom jag skulle skratta eller gråta!
Alla bara glodde på mig och undra vad jag gjorde bakom stolen. HAHA
Fast min bror sa faktist till mormor senare:
Angelica rädda nog mitt liv.
sååå här är jag superhjälten Angelica. haha närå, men vi garva massor åt det efteråt!
sånt skule man ha på film alltså hahaha =P
Kommentarer
Trackback